Forgive me father, because I have sined.
It's been twenty-three days since my last confession.
livet i växjö är nästan som det var innan, ibland känns det som om jag har varit bortrest i en vecka och kommit tillbaka till exakt samma tid och plats som för ett år sedan. ibland känns det som om jag inte längre känner någon här, att jag inte ens känner gatorna jag gick flera gånger om dagen förr. det är skumt.
annars har det varit ovanligt lite action. hemstaden var sjukt sövande och syster ysters by helt galet liten. karlskrona var vackert med ett bibliotek vars inredning fick mig att tänka på högstadiet. och växjö är växjö är hjärtat i småland är inte längre hemma. herregud, jag tänker borås som hemma nu, vem hade trott det? jag saknar fasen kollektivetkvällarna och en egen säng. (jag saknar tillochmed skägget för helenas katt som jag kattvaktar är helt störd och aggressiv på riktigt. men säg det inte till någon.)
för övrigt så läser jag da vinci-koden nu. jag hatar fasen deckarromaner men den går iallafall fort att läsa och jag behöver eskapism och förströelse på jobbet. niklas har blivit helt hooked på dan brown och jag fattar ingenting.
