igår blev jag evakuerad. fort som fan gick det. men ingen fattade något så folk gick som de stod. jag tog bananen i handen och en cigg i fickan för jag tänkte vi skulle in efter tio minuter igen. säkert. polisavspärrningar och misstänkta bomber var informationen vi fick först. det kändes sådär bra. efter massa rykten, telefonsamtal och lunch lyckades jag lifta hem med travet. jag ville fan inte befinna mig ute på halvön längre så jag drog utan plånbok, mobil och nycklar. så då tvingade jag travet att underhålla mig i några timmar, bjuda på te, lyssna på musik och snacka skit. det var nice och kändes mest som en håltimma eller en studiedag när man gick i högstadiet. det är fint att sitta på en balkong och prata livet ur sig. det är fint att skratta i solen och det var skönt att stänga av den där krypande, läskiga känslan som infann sig under förmiddagen. sen fick jag skjuts hem till päronen, det var sweet.
min mamma hade typ inte varit orolig det minsta även att jag försökt nå henne sådär 300 gånger (för att säga att jag var okej och behövde min extranyckel). tack så jävla mycket mamma, att din dotter befinner sig 300 meter från en bombjävel och du bryr dig typ inte. jaja.
*
jag har släpat hem alla mina dagböcker från 1994 fram till idag. herregud, vilken nostalgitripp. jag har sparat mitt barn i böckerna och har flera hundra meter bläck i memoarer.
*
imorgon ska jag sitta på helénas balkong och en dricka grogg. eller 15.
jag längtar, väntar, trängtar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar