åh, andré. hur kan du sluta nu? såhär?
allting skulle ju precis börja. den nya tiden. kärleken med oscar. ditt liv som du väntat så länge och så troget på. för vad för slags pris fick du för alla de slag du fick stå ut med? för alla de där stegen du tog, men alltid i skuggan? för alla de gångerna hon vände på huvudet för att se, men aldrig såg dig?
ändå kan jag inte stilla undra;
är inte du värd mer? är inte du värd bättre? bättre än hon?
och oscar, du borde vetat bättre. hela den där tiden så borde du ha vetat bättre.
men jag förlåter dig. du följer trots allt ditt hjärta.
adieu mon amour.
au revoire ma heroine.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar