egentligen borde jag kunna spy ur mig saker nu. för det händer så mycket och så på samma gång försöker jag att göra så lite som möjligt. bara för att jag bestämde mig för att nu skulle det vara me, myself and I så är allting bara du, du, du. bara för att jag tänkte att jag borde sätta mig själv i första rummet ett tag, trots skammen och skulden över att vara egocentrisk. och så påminns jag om att jag hela tiden måste förbättra mig själv och på så sätt kanske, kanske göra någon annan något bättre. för jag inser mer och mer att kontorsarbete är utmärkt för mig, jag är för empatisk. jag kan inte jobba med människor i mer än servicesammanhang. för jag kan känna dem och det dränerar mig ibland. trots det så måste jag ändå kunna känna känslan. gör jag inte det så är jag död.
*
men så drömmer jag om rom. jag drömmer om paris. jag drömmer om sankt petersburg. jag drömmer om platser som inte alls är som denna. jag stannar kanske här men jag hatar att slita ut hundra skor på samma gator. om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar