för jag är så trött. för jag är så stressad att jag ibland inte vet om jag skulle gå eller om jag precis kom eller vad jag skulle säga eller vem jag skulle prata med. för mina händer är så fulla att jag hela tiden är fem minuter försenad och jag HATAR att vara sen. för jag hatar att inte ha koll. för jag är så trött men har inte tid att känna efter (vilket visserligen kan vara av positiv karaktär). för mina dagar går i ultrarapid tills jag ligger där på soffan och undrar vad det faktiskt var som hände. för jag har ingen aning om vad som hände, händer, kommer att hända. för jag väntar inte längre. för jag kan inte påverka min samtid, min framtid såsom jag kanske önskade att jag kunde när jag var 17. för jag är ny nu, jag är återfödd men i samma skal som innan. för jag måste tänka att jag inte väljer att bli bitter, jag måste undvika att bli dränerad av människor runt omkring mig som inte riktigt SER. för jag är så trött. för jag väntar inte längre, jag väntar ut istället.
soundtrack: "womanizer" in repeat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar