igår var jag hos hokus pokus-tanten. märkligt nog var jag inte nervös förens jag stod utanför dörren och fram till att hon började kolla i korten. grejen är ju att jag är lite skeptisk men hon visste nog fan inte ens vad jag hette och ändå kunde hon efter två minuter träffa perfekt när hon berättade hur jag fungerar. det är fan läskigt så rätt hon hade och skrämmande att andra kan se det så tydligt. eller, inte alla, men kanske somliga. en del goda råd fick jag med mig och hon spände ögonen i mig skitmånga gånger och tittade på mig superkoncentrerat över glasögonkanten och sa "det måste du tänka på", "varför gör du så?" och "då måste du skärpa till dig". och jag kände mig som ett barn och svarade mest "ja, det ska jag, jag lovar" och skämdes. för jag vet ju vad jag gör för jävla fel, och hon vet ju vad jag gör för jävla fel och på så sätt kunde hon ifrågasätta varför jag gör som jag gör. fan fan fan.
*
sen var det middag hos joanna. borsjtj och crème fraîche. vin och vitlöksbröd. syltkakor och filtar. och skratt. skratt mest hela tiden. tiden bara sprang iväg. efteråt hamnade vi av flera outgrundliga anledningar på puben. hej å hå. fast vi kom sent och jag var relativt nykter. travet tyckte vi skulle sjunga en karaoke-duett, men jag dissade musiken. de spelade ju för helvete låtar som "cotton eye joe" och då vill jag bara dö. det var andra gången på samma dag som jag dissade honom tyckte nog han, för på förmiddag råkade jag lägga på i örat på honom (jag tappade telefonen). jag är så jävla trevlig alltså.
och sen gick jag hem. ensam och okysst.
precis som hokus pokus-tanten sa att jag skulle, ungefär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar