här är ett utdrag ur dagens mailkorrespondans med heléna (vem som skrev vad låter jag vara osagt):Another heartache, another failed romanceVart jag än vänder mig så finns det där. Det går inte att undvika. Det finns inom mig. Det har omringat mig. Hur mycket jag än önskar att det ska försvinna så tränger det sig nämre mig, vill äta upp mig levande.
för att det är så mycket lättare att bara låta sig slukas än göra motstånd. för det går inte att undvika. för att det är lättare så och för att det är lättare att burn out instead of fade away.
My soul is painted like the wings of butterflies
Vad hände egentligen med kärleken? Vart tog den vägen? Kärlek sviker inte, den omringar oss och gör att vi känner att vår själ läker och att hjärtat slår en extra gång. Kan det vara så att människor inte vill känna det mer? Är det så att det är VI som är så osäkra på kärleken och helt enkelt väljer att stänga ute den? Ett stängt hjärta är bättre än ett öppet hjärta? Ett stängt hjärta gör en stark, ett öppet hjärta visar på svaghet?
hur vackert som helst - min själ är tecknad som fjärilsvingar. för som sagt - vad hände med kärleken? jag känner den fan inte ens fladdra som fjärilsvingar. jag kan se den, se den på andra men JAG KAN FÖR HELVETE INTE KÄNNA DEN. och känner jag inte är jag död? jag hävdar ändå att ett öppet hjärta är bättre än inget hjärta alls. ensam stark? pyttsan.
Who dares to love forever when love must die?
Vem kom på det att kärlek är slöseri med tid? Vem kom på att utan kärlek så blir man stark och har makt. Måla mig, MÅLA ÖVER MIN FASAD. Låt mig leva med ensamheten och visa mig stark. Låt mig glömma allt med känslor. Låt mig bli en pjäs i spelet. Lär mig era regler så jag kan bli ensam utan att känna smärta. Jag menar,who waits forever anyway?
ingen väntar för evigt, men jag tror att det är lätt att nöja sig med för lite och därför så slutar man att vänta på att THE MAN ska som nedan skrivet slå undan fötterna på en. för jag måste fan slå i så jävla hårt att det gör ont och hela tiden. men det händer så himla sällan nuförtiden. hit me baby, one more time.
We can have forever
Forever is our today. Inget mer. Aldrig kommer vi prata med varandra, kännas vid varandra. Jag själv går runt och säger att jag inte vill ha förhållande. Vill jag inte ha förhållande? Vill jag inte att HAN ska komma in och dra undan mattan under mina fötter så jag faller? ÄR JAG DUM I HUVUDET? Klart att jag vill. Men under tiden är jag kall och låter ingen veta hur jag känner. Klart ingen ska veta hur jag känner.
hej, jag är blank. du känner mig inte. du tror att du vet så jävla mycket men du har inte en susning. för fan, titta mig inte i ögonen om du inte kan slå mig till marken.