idag svimmade jag i hissen på jobbet. hej å hå. jag vaknade upp när jag hörde ami skrika "hallå?!". inte åt mig utan åt vemsomhelst. då kom min chef (en av dem). det var lite pinsamt. jag har alltid funderat över om folk verkligen skriker "hjälp" när de behöver undsättning. tydligen gör inte ami det. herregud. sen fick jag knappt åka hem.
ja, vilken jävla dagjävel alltså. för sen sprang jag på pojkvännen med flickvännen på maxi. "jaha, så du storhandlar".
och för övrigt är jag helt orolig för alla utom för mig själv. vad gör ni? varför mår ni så dåligt? varför blir ni aldrig bättre? i miss you, i love you. ja, ni vet vilka ni är. bli bättre. snap out of it. take care. kom igen. jag behöver er.
You're the dessert brought burning in Bourbon
To smiles & glazy widening eyes
Extinguished by the breeze of hungry applause and the grabbed forks shine
Awake enough to see quivering lips reach toward your soft sweet heart
Now loosening flesh in spit of grinding teeth
Still trying to distinguish yourself from a ghost
Engulfed by the smile of swallowing
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar