jag fördriver tid. igen och som alltid och hela tiden. kalla kvällar går fort med varma vänner. och en ensam natt mindre kan jag leva på ett tag. som om jag nästan vore okysst så låtsas vi återigen som att ingenting någonsin händer här. eller i din säng. well well.
för jag har svårt att kanalisera någonting. jag försöker känna efter genom min kropp. jag försöker känna sånt som muskelvärk, hunger och andfåddhet istället för ogreppbara, platoniska känslor. jag längtar bort, jag längtar hem. så jag spenderar tid med låtar som säger mig någonting alls.
jag drömmer om nån som är lika smart som mig och joan didion
jag drömmer om nån som är lika dum och naiv som mig och dem jag bryr mig om
jag drömde och glömde bort att det var du där i nuet som betydde nåt
jag fastnade med blicken för länge sen i äventyren
