So I`ll leave the ways that are making me be what I really don't want to be

Time has told me
you're a rare rare find
A troubled cure
for a troubled mind

And time has told me
not to ask for more
Someday our ocean
will find its shore

så ja, please hang in there. vi väntar på dig tills du kommer ut, för vi vill att du kommer ut. du måste komma ut. så ja, vi kanske härjar härj och ringer telefonkedjor dagarna i ända när du inte svarar. men fuck it, svara då.

I lost something on the way to wherever I am today.

jag kan knappast vänta längre.

I wish I could eat you cancer when you turn black.

det är så stört. det är ofullständigt. och fullständigt ohållbart. jag vet det. jag regredierar.

men tala istället med mig. för jag längtar efter att sitta på klippor i ett mörker och röka cigaretter och prata om hur allting egentligen borde vara. om hur det vi en gång drömde om försvann och förminskades och skrattades bort. om hur det vi alltid har önskat oftast har funnits där precis framför oss men att vi inte förstod, eller ens vågade, greppa det, omfamna det.

ta med mig bort, iväg, ut. ta mig med dig dit du ska. låt mig ligga naken bland lakan som inte är mina för det är då jag är som mest. och som mest mig själv. för visst är det som mest skrämmande att människor älskar en precis som man är, men också som mest tröstande. så ja, celebrate me for who I am, dislike me for what I ain't. visst kanske jag lägger pannan i veck för ingen orsak dessa dagar men jag tänker att det går över.

och ändå gör jag de saker jag gör. kommer jag att ångra sakerna jag inte gjorde? sakerna jag aldrig sa, orden jag aldrig lät rinna över mina läppar? sviker jag mig själv? för ja, han har ju rätt. jag är stable, smart and beautiful. så just därför tänker jag att jag är värd århundradets kärlekshistoria. även om jag inte tar de chanser som kommer till mig. jag är så ledsen för det.

I've been locked inside your heart-shaped box for weeks.

When I touch the ground I come full circle

ja men hej å fucking ho. jag har fått herpes i näsan. eller något. det är trevligt och mycket snyggt.
jag har gett bort mig själv till andra bit för bit. igen. och jag är inte klar.
emil jensen har rätt i när han frågar vad man ska med stolthet och värdighet till?
när man kan få den man vill ha
när man kan ha det bra
nej jag kräver ingen easy ride, inte ens en easy rider
fatta det
men jag har mensvärk och mina jävla byxor glider ner
jag glider bort
och ibland önskar jag att du ska
kiss the grrrl
så att jag liksom får en chans att välja bort hela skiten
för ja jag skiter ju i allt
so i'll just read a book instead
jag tänker inte vaka i natt
jag tänker inte tänka
och satan vad karman går åt fel håll
bara för att jag försöker göra rätt
det är ju bara när jag gör fel som det går bra
vad faan är det om?
sluta nu

I've never been an extrovert, but i'm still breathing.

det vackraste jag läst på länge:

"I want to be somewhere above you with all the candy in my hands. You smell like waffles and milk... I love and miss your body, and your twenty-minute kisses."



ja, det är tyngre än himlen. det är det enda jag drömmer om. tjugominuterskyssar och kärleksfax som bara jag förstår.

For the good of my health

det här får min värld att gå runt runt runt

But that’s the way that you are
And that’s the things that you say
But now you’ve gone too far
With all the things you say
Get back to where you come from
I can’t help it
Under the april skies
Under the april sun

All of my sins are attempts to fill the voids. All of my voids they are filled with sin.

nu är det vårstädning. nu är det på riktigt. nu jävlar åker skiten ut. orkar jag flytta igen? orkar jag måla taket? köket? ska jag lägga pengar på mitt hem så det blir beboeligt eller ska jag skita i allt? ska jag köpa tyg, blommor och ljus för att skapa något slags hem när jag inte ens vill vara där jag bor? ta mig bort, ta mig hem. wherever i lay my head, that's my home. jag äger för mycket saker. kom och ta, vem vill ha? inte jag.

eller så är jag förmodligen helt fucked up efter att ha varit hemma sjuk i ett par dagars tid.

och jag är trött nu. ja, jag vet att jag gnäller. men jag orkar inte styra upp allt hela tiden. visst bär jag er på axlarna som atlas men jag måste också få ett tack.

så nu gäller det:
jag skiter i allt.

för jag testade do it gör det. men det funkade inte.
och jag provade i love you. men det gav inte riktigt något tillbaka.
och jag glömde bort jag skiter i allt-delen.
men nu är den tillbaka. hör ni det?
jag skiter i allt.

I know the road looks lonely, but that's just Satan's game

doktor snuggles sa att jag inte var sjuk mer än jävligt förkyld och det får jag väl tolka som något positivt. och eftersom det inte spelar någon roll om/att/hur jag försöker ta hand om mig själv så tänker jag försöka ta hand om mina vänner. det är så stört. nu händer det igen. vårpsykos light. kommer jämt vart tredje år och alla flippar ut. är det den långa vintern? är det någon slags d-vitaminchock? är det helt enkelt bara att vi ibland måste ifrågasätta varför vi gör de saker vi gör? för att sedan inse att vi är så jävla dumma att vi alltid fortsätter att göra samma misstag istället för att ändra vårt beteende och våra beteendemönster? jag sover kanske inte bättre om nätterna men jag känner mig närmare ljuset. jag kanske har mina egna höga hästar att klättra ner för, mina egna demoner i min säng och mina egna hinder att klättra över och gå runt. men jag skiter i det nu. jag bryr mig hellre om er.

kom igen, ryck upp dig. hon kanske kommer tillbaka, ja, tillbaka till dig. men om hon inte gör det, så ja, då är det okej. åk bort, kom hem.
kom igen, du kan bättre. mycket bättre än så. och du kan ta dig dit om du bara vill. och jag är med dig hela vägen.
kom igen, jag älskar dig. men du måste vara rädd om dig själv. slarva inte bort dig sådär.
kom igen, fatta någonting. sök hjälp. ta hand om dig så tar du hand om de du älskar. dina serotoninhalter kanske är fucked up eller vad fan vet jag men svälj dina piller. ett tag, för nu. för oss.
kom igen, ät. vi tycker bättre om dig frisk.
kom igen, låt din ensamhet inte driva dig för långt. du är så bra, du är så fin. du är inte ensam och jag tror nog att känslan kommer att infinna sig. kanske inte som en orkanvind men den kommer.
kom igen, samla ihop dig. det skulle vara lätt för dig att säga att du inte hittar hem, men det gör du, tror jag. du är så solid, du går inte sönder, men samla ihop dig, get wise.
kom igen, kom igen. jag blir så trött av att se dig vara så trött. gå ut. spring. ta dig själv på allvar. ta risker istället för att samla damm.

ja, jag tänker på er. hela tiden och oavbrutet.

And I know that love will change us forever
And I know that love will keep us together
And I know, I know there is nothing to fear
And I know that love will take us away from here

jag vet jag är en idiot och hela stan vet vad jag gjort

ja hej å hå vad det går
nu är det schizogirl deluxe för jämnan
för jag kan aldrig bestämma mig
för jag vet aldrig vilka råd jag ska lyssna på
ja, för om man inte riskerar något så vinner man aldrig något
men mina vänner säger att jag ska hålla i hjärtat
men det låter ju å andra sidan helt sjukt
för någon som förväntar sig att bli fångad i en stormvind
för hur ska jag kunna hålla fast i något när det blåser?
är det inte meningen att mitt hjärta ska regna som konfetti?
eller är det att ge bort sig själv?
ja för jag vetifan
jag men hål tyst
för tanken är att du ska möta mig när jag kommer
så att jag vet att jag kom fram
jag håller ihop mer än vi vågat ana
men min hals värker
och mina bihålor är fucked up as hell
och jag vänder på mitt dygn för jag vet inte riktigt vad jag ska göra med min tid
än sova så länge jag inte arbetar
och det är ju också jävligt sunt
ja men hur som helst så har jag tvåhundra meter bläck på papper
och minst fyrahundra meter bläck i huvudet
men det spelar ingen roll
för vem skulle läsa dem ändå
de är ju lika begripliga som detta
kanske borde jag starta upp en hobby som kräver tid
satsa på att bli världsbäst på något
men jag räknar hellre någon annans andetag
än stannar här

så snart får nån jävel ringa upp mig och säga:
"anna för helvete, skärp dig nu. lägg av lägg ner lägg upp men kom igen kom igen"

time goes by so slowly for those who wait

ja, jag är ledsen. jag kan inte vänta längre. och jag måste välja mig. jag går sönder om jag måste ge bort mig själv i små små bitar. jag krackelerar om jag måste begränsa mig själv. för när hon idag frågade mig om det faktiskt inte är meningen att det ska vara bra hela tiden, ja, då kunde jag inte ens rationalisera det för mig själv. visst hade jag hellre haft dig på knä i min dörr. visst hade jag hellre haft mig på knä i din säng. men baby, jag var already gone. det är en synd och en skam men inte desto mindre ofrånkomligt. jag kan inte slösa bort mig själv. jag kan inte slösa bort dig heller, för den delen. kanske är insikten om vad som är viktigt och inte, vem som är viktig och inte, det som egentligen smärtar. att egot, trots hur litet jag försöker hålla det, såras. och tanken på vad jag aldrig tillät mig själv att säga dig.

jag är vattenfärg
jag kan tvättas bort

så

kyss mig
och förlåt