men tala istället med mig. för jag längtar efter att sitta på klippor i ett mörker och röka cigaretter och prata om hur allting egentligen borde vara. om hur det vi en gång drömde om försvann och förminskades och skrattades bort. om hur det vi alltid har önskat oftast har funnits där precis framför oss men att vi inte förstod, eller ens vågade, greppa det, omfamna det.
ta med mig bort, iväg, ut. ta mig med dig dit du ska. låt mig ligga naken bland lakan som inte är mina för det är då jag är som mest. och som mest mig själv. för visst är det som mest skrämmande att människor älskar en precis som man är, men också som mest tröstande. så ja, celebrate me for who I am, dislike me for what I ain't. visst kanske jag lägger pannan i veck för ingen orsak dessa dagar men jag tänker att det går över.
och ändå gör jag de saker jag gör. kommer jag att ångra sakerna jag inte gjorde? sakerna jag aldrig sa, orden jag aldrig lät rinna över mina läppar? sviker jag mig själv? för ja, han har ju rätt. jag är stable, smart and beautiful. så just därför tänker jag att jag är värd århundradets kärlekshistoria. även om jag inte tar de chanser som kommer till mig. jag är så ledsen för det.
I've been locked inside your heart-shaped box for weeks.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar