ja, jag är ledsen. jag kan inte vänta längre. och jag måste välja mig. jag går sönder om jag måste ge bort mig själv i små små bitar. jag krackelerar om jag måste begränsa mig själv. för när hon idag frågade mig om det faktiskt inte är meningen att det ska vara bra hela tiden, ja, då kunde jag inte ens rationalisera det för mig själv. visst hade jag hellre haft dig på knä i min dörr. visst hade jag hellre haft mig på knä i din säng. men baby, jag var already gone. det är en synd och en skam men inte desto mindre ofrånkomligt. jag kan inte slösa bort mig själv. jag kan inte slösa bort dig heller, för den delen. kanske är insikten om vad som är viktigt och inte, vem som är viktig och inte, det som egentligen smärtar. att egot, trots hur litet jag försöker hålla det, såras. och tanken på vad jag aldrig tillät mig själv att säga dig.
jag är vattenfärg
jag kan tvättas bort
så
kyss mig
och förlåt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar