fy fan. jag lägger ner nu. ingenting är roligt längre och det känns som om det är hundra veckor kvar till semestern och tvåhundratusen år kvar till lyckan och till ett annat liv. ett annat än det jag har här. men jag är feg. jag är rädd. jag oroar mig för världsliga saker som pengar, uppehållstillstånd och böcker. när jag egentligen bara hade behövt tveka över kärleken. jag är så jävla skadad. jag kan bara drömma, jag kan bara analysera sönder saker i små små bitar, jag kan bara tänka, jag kan bara prata och kräka ur mig långa monologer om längtan. men jag har så svårt att handla. jag vet inte vart jag ska börja. jag vet inte vad jag ska göra. vad jag ska börja med att göra. hjälp mig då. fan fan fan. jag vet jag är en idiot. men jag vet inte hur jag ska kunna sluta med det.
***
Someday all this mess will make me laugh
I can't wait, I can't wait, I can't wait...
If I ever feel better
remind me to spend some good time with you
You can give me your number
when it's all over I'll let you know***
okej. jag är arg och sur och skyller på karman.
men låt mig då. jag kommer tillbaka sen.
snart.
så vänta på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar