att hösten kommer med vintern i släptåg och i fast forward känns lämpligt. jag rusar framåt och har inte tid med mig själv. jag har hellre tid med vänner och värme. jag har hellre tid med jobb och härj och er istället för sömn. jag startar saker jag aldrig får avslutat och det är frustrerande och min chef säger åt mig att inte ta på mig för mycket och kanske frågar mig kollegor om jag är stressad när jag springer korridoren upp och ner. men det är mitt tempo, ja mitt tempo nu. jag måste fylla min tid för jag blir galen på att vänta. vänta på mjuka mannen. på våren. på dimmiga dar och stjärnklara nätter. på atombomber och på mig själv. jag är för ung för att tänka på hjärtesorg och andnöd (men jag tänker på er). jag har inte tid, jag har inte tid. men säg åt mig om jag springer i väggen för jag kanske inte märker det själv.
och för att inte glömma bort
skriver jag små post-its till mig själv:
anna som var galen, minns hur han tar i dig
och så minns också hur du söker dofter i dagar
och räknar souvenirer som i en junior boys-låt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar