jag är låg men går på högspänn. det är en ny och ganska konstig känsla trots att känslan av att vänta på någonting inte är mig helt främmande. det värsta är att väntan är allt vi har. allt vi har nu.
mina ord är få nu, så jag lånar andras:
I dream these days about the sea
Always wake up feeling blue
Wishing I could dream of you
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar