I will lose myself tomorrow.

jag vänjer mig vid andras dofter

skäggstubb och andetag
men också att känna kroppar bredvid
och precis emot
främmande men nära
och så märkligt
ändå så bekant

***

ja, jag vet att jag borde skriva ett ordentligt jävla inlägg
men just nu är det mest flyttkartonger, jobb och hästar som gäller
mardrömmar och sömn i max fyra timmar
för jag vill bara bort, bort, bort
och fort, fort, fort

i helgen kände jag dock känslan av lugn
på en klippa på en ö i skärgården
ensam klockan 02:10

so arrogant and brave, impetuous and blue.

jag landar
hårt och mjukt
och hela tiden

jag bottnar
istället för vattentramp och kallsup

och jag önskar ingenting
längre

my head's all the wrong size.

snart är snart nu

jag har drömt om det så länge

och som jag har längtat

sen barnsben

och tonårsångest

genom blod, kärlek och dekadens

jag tänker vara nykter

för jag vill inte missa en sekund

jag tänker vara öppen

som i open

för jag vill känna känslan

som i mint car

we could've gone riding stallions in the country side.

jag vet att jag sa det förra året
men jag tänker samma sak igen:

jag vill spendera sommaren sakta
och på en hästrygg

och precis här vill jag vara




tänk vad mycket hon ger mig
utan att ens kunna tala

his arms are around me and his tongue in my eyes.

det är helt sepe. min kropp fungerar inte. alls.
det måste vara hiv, det måste vara en hjärntumör, det måste vara något kroniskt.
eller någonting faktiskt mycket övergående.

idag har jag läst igenom HELA helegagas gamla blogg.
det är fantastiskt hur många skratt vi har skrattat. hur många drinkar och män som vi har svalt och hur många nätter vi har slösat bort. kanske inte alltid tillsammans men alltid närvarande i tanken.

***

i helgen var vi som sagt på jobb-retreat. då hade vi föreläsning om livskrafter och sånt skit. jag hatar det. floskler som alla vet men ingen orkar leva efter. dessutom är jag inte riktigt där just nu att ta in massa skitsnack om motivation i vardagen, glädje och nära-livet-upplevelser.
DOCK vann jag tävlingen där man skulle lista flest saker att vara tacksam för. är inte det konstigt? å andra sidan tror jag det beror på att jag inte låser mig vid min familjs lycka. jag är tacksam över att jag är ekonomiskt oberoende, röstberättigad och har möjlighet att göra (ungefär) vad jag än vill.
jag tycker det är viktigt att sätta saker i ett större perspektiv.
"vad driver dig? vad är att lyckas för dig?"
jag är så tacksam att jag slipper sälja min kropp i baltimore eller sortera sopor i rio de janiero.
men det är lätt att glömma ibland, det erkänner jag.
förlåt mig för det.

nothing left to loose.

det kan vara så att jag och min nya soulsister hittade en femtioårig försupen trubadur från scotland som vi tvingade att spela yellow submarine och me and bobby mcgee.
eller inte.
det kan vara så att jag inte kom i säng förens efter 3.30 och sedan satt på möte  10.00 och fortfarande kände mig full.
eller inte.

det kan också vara så att jag är sjukt nöjd med helgen (men mest med lördagsnatten) för trots allt prat om att fånga ögonblick så var det faktiskt det vi gjorde.
faktiskt.
och att bli kallad en virvelvind, gorgeous och en udda fågel på en dag/natt gör mig mjukare igen.
faktiskt.