det är helt sepe. min kropp fungerar inte. alls.
det måste vara hiv, det måste vara en hjärntumör, det måste vara något kroniskt.
eller någonting faktiskt mycket övergående.
idag har jag läst igenom HELA helegagas gamla blogg.
det är fantastiskt hur många skratt vi har skrattat. hur många drinkar och män som vi har svalt och hur många nätter vi har slösat bort. kanske inte alltid tillsammans men alltid närvarande i tanken.
***
i helgen var vi som sagt på jobb-retreat. då hade vi föreläsning om livskrafter och sånt skit. jag hatar det. floskler som alla vet men ingen orkar leva efter. dessutom är jag inte riktigt där just nu att ta in massa skitsnack om motivation i vardagen, glädje och nära-livet-upplevelser.
DOCK vann jag tävlingen där man skulle lista flest saker att vara tacksam för. är inte det konstigt? å andra sidan tror jag det beror på att jag inte låser mig vid min familjs lycka. jag är tacksam över att jag är ekonomiskt oberoende, röstberättigad och har möjlighet att göra (ungefär) vad jag än vill.
jag tycker det är viktigt att sätta saker i ett större perspektiv.
"vad driver dig? vad är att lyckas för dig?"
jag är så tacksam att jag slipper sälja min kropp i baltimore eller sortera sopor i rio de janiero.
men det är lätt att glömma ibland, det erkänner jag.
förlåt mig för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar