”Det är när man skriker i bilen det är förbi” säger hon. Och jag kan inte låta bli att tänka på när det blir. "Men inte än" lägger hon till. Inte än betyder men sen.
”Jag har hopp” säger hon. There is hope? Hopp för mig? För jag tänker att jag bara vill dansa mig full på ett äckligt dansgolv för att komma bort, bort, bort. Dansa mig svettig mot kroppar jag inte känner. Känna beatsen mer än känslan. Följa andra rytmer än de jag följer nu.
”Jag tror iver är dåligt när det gäller sånt här” säger hon. När jag vill veta nu, nu. nu. Men hur ska hon veta det, hur ska han veta det? Och varför inbillar jag mig att jag på något sätt skulle kunna veta det? Jag vet för helvete inte heller.
”Och du, du har makten” säger hon när hon går.
För det glömmer jag ju hela tiden bort.
Men jag vill inte ha den, jag vill inte ha den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar